Sportreportage

Vinnare: Jack Mikrut (Dagens Industri)

Motivering: Brevduvesporten går ut på att släppa duvor från en gemensam plats för att de så snabbt som möjligt ska flyga hem till respektive duvslag. I detta finstämda reportage tar fotografen oss med på en resa in i en värld fylld av engagemang och passion.

Med närvaro och värme skildras de olika momenten som sporten rymmer. Genom vackra komponeringar och blick för detaljer skapar fotografen en atmosfär med poetisk känsla.

006 Brevduvesport går ut på att släppa duvor från en gemensam plats, för att de så snabbt som möjligt ska flyga hem till respektive duvslag. Den duva som har högst medelhastighet vinner. Starten av en tävling sker mycket tidigt på morgonen. Vädret ska vara klart och platsen ska vara en stor och öppen yta. Denna gång släpper Kristian Przygocki iväg de tävlande duvorna från en tom parkeringsplats utanför IKEA i Jönköping. Flygädret är i det närmaste perfekt och Kristians son Oskar, 7, som brukar följa med pappa vid fågel släppen har precis vaknat och följer starten från lastbilsfönstret.
010 En blivande mästare är precis född i Torsebro, hos Nils-Åke Färm, och tas om hand under mammans skyddande kropp. Aveln är en stor och viktig del av brevduvesporten. Efter flera dagars intensivt budkrig mellan två kinesiska köpare såldes brevduvan New Kim 1,6 miljoner euro, drygt 16 miljoner kronor. New Kim varvisserligen pensionerad, men presterade utmärkt under flera tävlingar 2018, vilket gjorde henne till en attraktiv avelsduva. En SM-vinst i Sverige generar inte mer än kanske ett par tusenlappar men för dem som brinner för sin sport spelar pengarna ingen roll utan att avla fram en mästarduva av rang är högsta belöningen.
009 Både hanar och honor tävlar. När det är lite tuffare väder klarar sig honorna bättre, de är segare, förklarar Nils-Folke Färm som tittar noga och besiktigar varje fågel efter hemkomsten för att se att alla mår bra och inte skadat sig under färden. Det finns en rad olika faror under brevduvans färd hem till duvslaget. Rovfåglar, åska, kraftiga regnskurar och andra hinder som stängsel och hus. Brevduvorna flyger relativt lågt.
008 I mål. En tävlingsduva duva flyger in hemma i duvslaget i lilla Torsebro hos Nils-Folke Färm. Hen har då klarat av en flygtur på drygt 400 km. Tiden registreras automatiskt när duvan flyger in bland sina kamrater i duvslaget som tittar på. Kankse hejar de tyst på sin lagkamrat. Bäst sammanlagda resultat från de sex nationella kappflygningarna ger den svenska mästaren. Förutom detta arrangeras ett 20-tal tävlingar på distriktsnivå på kort- och medeldistans. I duvslagen i Torsebro utanför Kristianstad har har Nils-Folke Färm 60 tävlingsduvor och ytterligare 20 avels­duvor.
007 Luftens kapplöpningshästar har en unik orienteringsförmåga. De samlas i flera klungor som drar runt i cirklar tillsammans flera gånger innan de bestämmer riktning. På bilden har en större flock bestämt riktning och verkar följa en ledarduva söderut. Brevduvor, precis som andra fåglar, använder ­solen, stjärnorna och jordens magnetfält som kompass. På senare tid har geologer föreslagit att de använder sig av ljudvågor från jordens inre som karta.
005 Kristian Przygocki är ansvarig för transport av tävlingsduvor och starten i SM deltävlingarna. Han kör runt om i Sverige, oftast under en hel dag och natt för att hämta upp speciallådorna med fåglar från olika tävlande. Så småningom hittar han en stor öppen plats på den ort där SM tävlingen ska starta , här utanför Örebro. Han sover över i transportbilen men går in bakifrån mitt i den specialtillverkade bilen och ger tävlingsduvorna ordentligt med vatten under natten innan start.
004 Digitaliseringen har gjort mycket för brevduvesporten. Duvorna som tävlar förses med en speciell ring som registrerar den exakta tiden när fågeln kommer tillbaka. Nu kan Nils-Folke Färm se i realtid när brevduvorna i varje tävling landar i sina slag runt om i Sverige. ”Förr fick man vänta en hel vecka för att få resultaten.” berättar Nils Folke.
003 Nils-Folke Färm lägger ned mycket tid på sina brevduvor. Kosten är mycket viktig. Han har en speciell liten stuga med all mat till duvorna. Under årets mörka månader matar han duvorna med fet kost, som majs, vete och solrosfrön. När duvorna ruggar, fäller fjädrarna, krävs det bra mat för att få en ny, fin fjäderdräkt.
002 Nils-Folke Färm har tagit SM-guld i brevduvesport sex gånger och har sysslat med sporten i 30 år. Nils-Folke Färm brukar gå ett par kilometer till en glänta eller åka några mil hemifrån när han tränar sina fåglar. Lådan öppnas på sidan i likhet med en tävlingsbur så att fåglarna får in vanan. Även när det inte är tävlingssäsong, behöver duvorna träning. Man ­börjar träna duvorna på en kortare distans och ökar sedan ­successivt. Brevduvesport går ut på att släppa duvorna från en gemensam plats. En otränad duva kan klara att hitta tillbaka till sitt duvslag från ungefär 100 km. Efter successivt längre och längre träningssträckor under en treårsperiod kan en bra duva klara att ta sig hem från ett avstånd av upp till 1 000 km.
Sport Reportage. Luftens kapplöpningshästar. De har använts i krigsföring av både Napoleon och Churchill. En del av koloniområdet i Ättekulla tillhör Helsingborgs Gamla Brevduveförening, som firar 100 år i år. Brevduvesporten är liten i Sverige. Utomlands är sporten en miljonindustri. New Kim, en Belgisk avelsduva såldes på auktion häromåret för drygt 16 miljoner kronor. Brevduvesport går ut på att släppa duvorna från en gemensam plats. Den duva som flyger hem till sitt duvslag med högst genomsnittshastighet vinner. Svenska Brevduveförbundet bildades 1917 av ­Oscar Gyllenhammar, Volvo nestorn Pehr G. ­Gyllenhammars farfars bror. För närvarande består Svenska Brevduveför­bundet av drygt 150 medlemmar från hela landet. Reportaget visar brevduvesporten och hur det går till att tävla i Sverige. Bild 1 : Porträtt av duva 578 startklar inför en tävling i sin lilla box.

Nominerad: Pontus Orre (Aftonbladet)

Thobias Montler fick sitt livs chans att bli OS-medaljör i en dramatisk längdtävling under OS i Tokyo. Men ett övertramp med 1,4 centimeter stod mellan honom och en OS-medalj som till och med kunde varit av guld.
Thobias Montler fick sitt livs chans att bli OS-medaljör i en dramatisk längdtävling under OS i Tokyo. Men ett övertramp med 1,4 centimeter stod mellan honom och en OS-medalj som till och med kunde varit av guld.
Thobias Montler fick sitt livs chans att bli OS-medaljör i en dramatisk längdtävling under OS i Tokyo. Men ett övertramp med 1,4 centimeter stod mellan honom och en OS-medalj som till och med kunde varit av guld.
Thobias Montler fick sitt livs chans att bli OS-medaljör i en dramatisk längdtävling under OS i Tokyo. Men ett övertramp med 1,4 centimeter stod mellan honom och en OS-medalj som till och med kunde varit av guld.
Thobias Montler fick sitt livs chans att bli OS-medaljör i en dramatisk längdtävling under OS i Tokyo. Men ett övertramp med 1,4 centimeter stod mellan honom och en OS-medalj som till och med kunde varit av guld.
Thobias Montler fick sitt livs chans att bli OS-medaljör i en dramatisk längdtävling under OS i Tokyo. Men ett övertramp med 1,4 centimeter stod mellan honom och en OS-medalj som till och med kunde varit av guld.
Thobias Montler fick sitt livs chans att bli OS-medaljör i en dramatisk längdtävling under OS i Tokyo. Men ett övertramp med 1,4 centimeter stod mellan honom och en OS-medalj som till och med kunde varit av guld.
Thobias Montler fick sitt livs chans att bli OS-medaljör i en dramatisk längdtävling under OS i Tokyo. Men ett övertramp med 1,4 centimeter stod mellan honom och en OS-medalj som till och med kunde varit av guld.

Nominerad: Lars Dafgård (Falukuriren)

Malte Milestad Thörnqvist på bommen. Kvällens sista hopp är på gång och han får lite bra-att-veta-tips av Kevin Berg till höger. Pappa Fredrik ser på medan sonen gör sig klar. Många timmar av ideellt arbete har lagts på den lilla backe som nu går att hoppa i sommartid. ”Det är helt vårt initiativ, vi vill ändå kunna ha någon form av verksamhet igång. Vi kan inte ha någon större verksamhet än så, men vi vill i alla fall visa att vi finns”.
Kvällens första hopp är avklarat och det är bara att knata upp för ett till. ”Vi kommer fortsätta visa att backhoppning finns, men för att utveckla klubben och få fler medlemmar så får vi vänta på att det kommer en bättre anläggning, så är det”.
Ella Koij har precis kommit ner för underbacken och tagit av sig skidorna. Pappa Pär frågar om hon vill upp igen. Svaret blir ja. I nuläget måste Holmens större hoppare som fortfarande är aktiva resa långt för att träna. ”Vi försöker ge dem bidrag så att de kan åka upp till Örnsköldsvik för att träna. För det är den träningsanläggningen som är igång. Ska våra hoppare träna så är det Ö-vik som gäller, eller Norge”.
Malte Milestad Thörnqvist kastar sig utför stupet och Elsa och Ella ser på när han flyger genom luften. Malte är nöjd med hoppet. ”Det känns bra, det är roligt att vara här i backen”, säger han innan han slänger sig iväg för sitt femte hopp någonsin.
Ella Koij är redo för en kväll i hoppbacken. Men det är lite svårt att gå ner för rampen till omklädningshytten, så pappa Pär får hjälpa till med kvällens första hopp. Malte Milestad Thörnqvist ska även han byta om till backhoppardräkten.
Sprängningsarbete intill ungdomsbackarna har dessvärre förstört mycket av det som en gång invigdes med hopp av Janne Boklöv under pompa och ståt vid Skidspelen 2016. Hur det blir med de backar som återstår att bygga, för att kunna ta hopparna hela vägen till de stora backarna på Lugnet, är det ingen som vet. Innan kvällens hoppning kan inledas måste plasten vattnas. Plasten har monterats i backen av Holmens medlemmar under sommaren.
Holmens sista hopp. Ella Koij och Elsa Eriksson är 7 år och klasskompisar. Här drar de på sig dräkterna inför kvällens hoppning.
I skuggan av de två tornen på Lugnet lyser den lilla 8-metersbacken upp. För att ungdomarna ska kunna ta klivet från den lilla backen upp i de stora tornen krävs att två backat till byggs. En 35 och 60-metersbacke. ”Vi har en 15-meterbacke som vi kan hoppa i på vintern. Men det som behövs är en 35-metrsbacke. Med det kan man hålla en verksamhet igång väldigt länge. Men man kan inte gå från en 35-metersbacke till de stora backarna här bredvid”.
Malte Milestad Thörnqvist gör sig klar för att hoppa. ”Det känns bra, det är roligt att vara här i backen”, säger han och slänger sig iväg för sitt femte hopp någonsin. Pappa Fredrik Thörnqvist, till höger har precis hjälpt till att spänna fast skidorna. Till vänster sitter Kevin Berg som har varit med och lagt plasten i backen under sommaren.
Svikna löften och hoppbackar i förfall – Holmens sista hopp hänger på en skör tråd. Redan på 60-talet lovades hoppbackar på Lugnet för alla åldrar. Idag, 60 år och fler löften om ungdomsbackar senare, står arenan fortfarande halvklar och förfaller. Framtiden för Faluns backhoppare bleknar. Det som skulle bli en satsning på backhoppningens framtid i Falun, och Sverige blev bara ett tomt löfte. De två backar som ändå byggdes, och som finns kvar idag är två förfallna backar som har lämnats till sitt öde i flera år. Utan användbara backar kan inte Faluns backhopparklubb Holmens IF ha verksamhet. För att få till något som går att hoppa i över huvud taget, har medlemmar i Holmens IF samlat ihop det material som fanns för att kunna laga och lägga plast i lilla backen. Ella Koij och Elsa Eriksson är 7 år och klasskompisar. Ikväll träffas de i hoppbacken på Lugnet för att umgås och eventuellt hoppa i den lilla plastbacken.