Vardagslivsreportage Utrikes 2020
Vinnare
Anders Hansson (DN)
Motivering:
Ett starkt bildjournalistiskt genomarbetet reportage av en kris i Europa som verkar vara utan slut. Fotografen har inte blundat, berättat det väsentliga och detta med en stor närvaro. Genom ett personligt bildspråk, journalistiskt medvetenhet lyckas fotografen sätta ljus på en kris som numera ofta glöms bort.
2:a plats
Niclas Hammarström (Expressen)
3:e plats
David Johansson (Frilans)
Anders Hansson (DN)
Trots Europas stängda gränser efter 2015 års flyktingströmmar har Bihac, en liten sömning stad i norra Bosnien, haft ett stort inflöde av migranter som försöker ta sig till Kroatien och EU. I det inofficiella lägret No Camp finns saknas vatten. Dricksvatten hämtas vid en bensinstation. Mohammad, 16 år från Afghanistan, och några vänner badar ett par gånger i veckan i den iskalla floden. 
Fateme från Afghanistan kom till Moria för 2,5 månad sedan med sin man och två barn. Hon är orolig över situationen i lägret. Den senaste tiden har varit våldsamm med flera slagsmål och bränder. Fateme vågar inte lämna tältet efter mörkrets inbrott. 
Massoud Khan rakar huvudet på Umir Khan från Pakistan. Umir opererades för en hjärntumör för tre år sedan. Han rakar huvudet för att det decimeterlånga ärret bakom örat ska synas så han blir insläppt i det officiella lägret Bira Camp i Bihac. 
Tidig morgon i Bihac. Shamsullah, 20 år och från Afghanistan, har sovit en natt i No Camp. Om några timmar ska han och kompisarna ge sig av norrut och försöka korsa Kroatien. 
– Senast klarade vi oss ända till gränsen mellan Slovenien och Italien innan polisen tog oss och misshandlade oss. Det var för tio dagar sedan, berättar Massoud Khan och visar upp en blåslagen arm och ett brutet finger. 
Pasha Mohammad, från Kunar i Afghanistan var soldat i tre år i den afghanska armén. Han har tillbringat tre månader i Bihac och försökt korsa gränsen till Kroatien tio gånger. Snart kommer våren, då blir det enklare. 
Redolian, 36 år gammal från Algeriet, Kom till Velika Kladusa vid gränsen till Kroatien för två månader sedan. Sedan dess har han gjort tre försök att korsa gränsen. 
Moria byggdes 2015 som transitläger med plats för 3 000 boende. Det har länge varit överfullt, men fram till förra sommaren var situationen någorlunda hanterbar. Då bodde uppskattningsvis 6000-7000 personer här. Idag bor det närmare 25 000 i Moria. 
Några unga afghaner hjälper varandra med rakningen vid floden i Bihac. I No Camp, det inofficiella lägret i Bihac, finns inga vattenkällor. Dricksvatten hämtas vid en bensinstation och hygien sköts i floden. 
Smutsen, kylan, bristen på mat och rent vatten … Allt är som upplagt för att de boende i No Camp ska dra på sig infektioner och andra sjukdomar. De som är kvar här inte gett upp hoppet om att en dag lyckas ta sig in i EU. 
Ahmed Sayer har varit i Moria i sex månader med sin familj. Livet i lägret är tufft, men de har ändå haft tur. Ahmed är polis från Herat i Afghanistan som blev tillfångatogs och torterades av talibanerna. 
Shamsulla och två kamrater har tillbringat natten i No Camp i Bihac, nu ger de sig av norrut för att försöka korsa gränsen till Kroatien. Migranterna kallar vandringarna för The Game, det krävs väldigt mycket tur för att inte bli gripen av polisen.
Niclas Hammarström (Expressen)
Kushtia, Bangladesh Att vara kvinna i det folkrika Bangladesh är ofta en fråga om överlevnad. Runt 150 000 lever som sexarbetare i celler från kolonialtiden. Barngifte och syraattacker är fortfarande utbredda fenomen, främst på landsbygden. Ännu fler arbetar i en grovt förorenande textilindustri för att vi i Väst ska bli fina. Priset för den tillverkningen är föroreningar och ett missbildningar som myndigheter och industrin vill mörka. 13-åriga Rikta Kathun sitter orörlig, tyst och rikt utsmyckad som en prinsessa tagen ur en Disneyfilm. Det värker i hennes ben och rygg, men hon biter ihop. Om några timmar ska hon förlora sin oskuld i den tronliknande sängen som hon sitter på. Barnbröllop är fortfarande ett av de stora problemen i Bangladesh. 
Belkuchi, Bangladesh Rashida, 7, står tyst vid floden. Alla de andra barnen pratar och springer omkring men flickan står bara tyst. Samhället Belkuchi som hon bor i är ett centrum för textilindustrin. Från väverierna som dånar i bakgrunden rinner kvicksilver, arsenik, natrium och olika tungmetaller rakt ned i floden Jamuna – som i sin tur rinner ut i den väldiga Brahmaputrafloden. Stanken är frän och vattnet färgas. Andelen missfall och barn som föds med utvecklingsstörningar har blivit en epidemi bland ortens barn. 
Sirajganj, Bangladesh Nasrin och Alam gifter sig och hela släkten är närvarande. Efter att imamen vigt paret är det dags för brudens släkt att betala brudgummen för att han tar Nasrin till sin fru. Det görs i form av guldsmycken och går inte helt utan problem. Efter lite prutande så accepterar brudgummen och paret kan lämna festen. Nasrin och hennes släkt gråter högljutt så som seden kräver när paret lämnar. Bruden vill hålla kvar vid sin mor men rycks bort av sin svåger. 
Sirajganj, Bangladesh Nasrin sitter i bilen och väntar på sin man. Hon gråter och verkar vara mycket olycklig. 
Dhaka, Bangladesh Muhammad Motaleb Gazi, 37, visar skadorna som syra attacken åsamkade hans fru Nasima Akhter, 30. Enligt mannen var det en okänd som kastade syra på hans fru mitt i natten. När mannen inte är kvar i huset berättar Nasima att det var hennes man och svärfar som låg bakom attacken. 
Dhaka, Bangladesh Shwaraswati Malo, 23 år, blev attackerad av sin makes affärskompanjon som hällde syra över henne. – Jag gjorde inget fel. Han måste straffas. Jag vill att han får dödstraff. Hon får nu daglig vård för sina skador på sjukhuset. 
Pabna, Bangladesh Shimla Munsi, 13, vaknade mitt i natten av att hela kroppen brann. Hennes svägerska som bodde i samma hus hade kastat syra över hela Shimlas kropp. Mamma Sufia Begum, 36, vaknade av sin dotters skrik och skyndade sig att hälla vatten på henne. Familjen har tagit alla sina besparingar för att betala dotterns vård. Spåren av attacken finns inte bara kvar som ärr på Shimla. Sängen, golvet och täcket används än idag. 
Sirajganj, Bangladesh 17-åriga Anguri Khatun fick syra kastad på sig av en kvinnlig släkting till sin man. Kvinnan som kastade syran har själv blivit utsatt för syra attack och sitter nu i fängelse. Anguri blev bortgift vid 14 och mannen gjorde hennes liv till ett helvete. Han var alltid svartsjuk. Idag har hon flyttat från mannen men han fortsätter att terrorisera henne. 
Belkuchi, Bangladesh Orten är centrum för textilindustri och därmed också hård drabbad av miljöförstöring. I byn finns en skola för barn med olika funktionshinder och enligt stadens borgmästare är det ett stort problem med allt fler barn som föds med skador. Överallt hörs maskiner som väver tyger och vatten som rinner från fabrikerna som färger tygerna. Allt spillvatten släpper man rakt ut i Jamuna floden som rinner ut i Brahmaputra floden med alla sina kemikalier och gifter drabbar grund- och dricksvatten. Pappa Haji Muhammad Showkat Ali, 46 år med sin ögonsten, dottern Tasneem, 5 år och som föddes med en CP-skada. 
Jessore, Bangladesh Nilnaf Yesmin Maala lever i ett rum på en bordell i staden utan fönster på kanske 1.5mX1,5 m. Hon kom hit som barn och har ingen familj. De ända personliga ägodelarna Nilnaf har ligger i en liten plåtask. 
Jessore, Bangladesh Bordellen i Jessore, även kallad Babubazaz-Jhalaipotti. 185 kvinnor och flickor arbetar här, enligt Deprived Women Organisation. Kvinnorna tittar ner mot innergården för att hålla koll på om det kommer några kunder. 
Jessore, Bangladesh Tanzela Islam Rima växte upp i bordellen där hennes mamma arbetade. Hon skär sig armarna. Har knäckt näsben. Vissa kunders brutalitet är det värsta, säger hon. Mamma till en 7-åring och en 4 månaders bebis som nu bor hos mormor.
David Johansson (Frilans)
Många gamla traditioner lever kvar i chaggafolkets bröllopscermonier i Tanzania. Samtidigt tillkommer det nya traditioner och bröllopen tar allt mer efter västvärldens påkostade bröllop. Trots den ekonomiska skillnaden jämfört med västvärlden unnar sig de flesta ett storslaget bröllop. Är det värt all lyx om så bara för några dagar? Finns det händelser i livet som inte kan värderas i pengar? 
Sia Mtei beger sig ifrån hårsalongen till vigseln. Ett bröllop inom chaggakulturen innehåller tre stora fester. Förlovningsfesten, därefter ”send off”, festen då bruden tar farväl av sin egen familj och till sist kommer bröllopsfesten. 
Brudens föräldrar dansas fram för att sedan bli iklädda i ett tjockt lager av tyger och filtar. Gåvor som de får av gästerna för att de tillhör brudens närmaste familj. 
Svetten rinner ner från dansarnas pannor. Armarna och benen far åt olika håll och rycks med till de östafrikanska rytmerna. Ungdomarna hyrs in under festernas alla dagar för att höja stämningen för brudparet och bröllopsgästerna. 
I den närliggande staden Himo har bruden begett sig för att förbereda det sista på hårsalongen inför den kommande vigseln. Hårsalongen fylls till och från med nyfikna människor som passerar och undrar hur det går. 
En kolonn av bilar kör genom byn Marangu. Längst fram i ledet står orkesten på ett bilflak och spelar. Efter kommer brudparets utsmyckade bil och sist gästernas. Instrumenten ekar genom dalen när bilarna drar förbi och folk rycks med i glädjen som sprids. 
Bröllopsparet, deras familjer och närmaste släktingar åker tillsammans med fotografen till hotellet Kilimanjaro Mountain resort för att ta bröllopsbilder. Fotografen ber sin assistent att hålla blixten när han knäpper några bilder vid hotellets pool. 
Sia och Moses Mtei anländer till bröllopsfesten som hålls i byn Mangaria. Med spänning och förväntan blickar de upp mot festlokalen där gästerna väntar dem. 
Solen har gått ner över staden Himo. Gästerna trängs i dörren för att få en bra plats att sitta på när bruden Sia anländer tillsammans med sin väninna till sin ”send off”. En sval bris får en av vimplarna att falla ned över en av gästerna. 
Swahiliordspråket ”haraka haraka haina baraka- skyndar du dig så får du ingen välsignelse”, gör sig påmint när gästerna sitter och väntar under ett träd på att Sia, några timmar försenad, ska anlända till send off:en i staden Himo. 
Bröllopsparet bjuder varandra på varsin bit av en helstekt get som har tillagats över öppen eld. I folkmun refererar man till geten som ”the chagga cake”, då den särskilt förekommer vid festligheter inom chaggafolket runt berget Kilimanjaro.