Vardagslivsreportage utrikes 2024

VINNARE: Per-Anders Pettersson/Getty Images

Motivering:
Genom kontrasterna mellan ljus och skugga förstärks arbetets hårda verklighet och den misär de här människorna lever i. Smutsen, den dammiga luften och de trasiga omgivningarna berättar en historia om uthållighet, orättvisa och en framtid hotad av avveckling. Bildserien väcker inte bara empati utan tvingar betraktaren att konfrontera de ekonomiska och mänskliga konsekvenserna av en industri i förändring. Detta reportaget är kraftfullt och angeläget och skildrar människors kamp för överlevnad. Fotografen har kommit nära människorna och gjort ett klassiskt, välgjort hantverk.

En man röker en cigarett i sin trädgård nära kolkraftverket i Kriel, Sydafrika. Många som arbetade vid kraftverket har blivit av med sina jobb.
Selinah Maria, 70 år, är på väg till sitt hem i Komati. Hon arbetade i köket på kolkraftverket men blev av med sitt jobb. Kraftverket stängde 2022.
En äldre kvinna, som tar hand om fyra små barn, förbereder en grötmåltid. Hon bor granne med kolkraftverket.
Bonkinkosi Mhlanga, 35 år, bär en 60 kg tung säck uppför de 84 stegen i en nerstängd kolgruva i Ermelo. Många män arbetar under farliga villkor i stängda och övergivna gruvor för att tjäna sitt uppehälle.
En man samlar kol för att laga mat. Han arbetade vid kolkraftverket men blev av med jobbet när det stängdes ner. De flesta som blev av med sina arbeten erbjöds varken nya arbeten eller omskolning.
En äldre kvinna hämtar vatten från ett gemensamt tappställe. Utsläppen från kolkraftverken i Sydafrika är bland de värsta i världen enligt en rapport från Greenpeace.
En man hämtar vatten ur en förorenad flod nära en stängd gruva. Många som bor i området kämpar med hälsoproblem orsakade av gruvdamm och ett liv nära gruvan.
Barn leker på ett fält nära ett kolkraftverk. Hundratusentals människor arbetar i kolindustrin och det är osäkert hur många som kommer att få omskolning eller nya jobb när kolkraftverken stängs ner.
Gruvarbetaren Mavuso Nkosi pratar med en vän efter att ha gått av sitt skift i kolgruvan.
Christiaan Gertenbach, 27 år, fiskar i den förorenade floden nära kolkraftverket varje helg.
Leon Porteous, 64 år, tvättar sig medan hans fru Liza Porteous, 53 år, ser på i deras enrummare. Leon blev av med sitt välbetalda arbete i en gruva i närheten när den stängde ner.
En pojke leker vid en förorenad damm. Den närliggande numera nerlagda kolgruvan Koornfontein försåg kraftverket Komati med kol fram till det stängde 2022.

NOMINERADE:

Magnus Wennman/Aftonbladet

Alexander Mahmoud/Dagens Nyheter

Platsen i Arica, Chile, kallas för ”Boliden dumpsite”, men lokalbefolkningen kallar den ”Den svenska kyrkogården”.
Ökendammet klistrar sig fast på bilarna längs gatan. Giftdammet fortsätter att spridas, samtidigt som Arica växer.
Danae Reyes möter oss vid muren där en svensk flagga och orden ”Boliden – förbannade mördare” har målats.
Från luften ser man den tydligt, en dödskalle med vikingahjälm bredvid ett ljusgrått kors, omgärdat av en mur som för tankarna till en likkista. Några skyltar eller taggtrådsstängsel syns inte till.
Isabella och Tamar har smärtor och symptom som hudåkommor, magbesvär och muskelskörhet och har även diagnosticerats
med autism.
Mellan 1984 och 1985 levererade Boliden totalt cirka 20 000 ton våtverksslam från smältverket Rönnskär till staden Arica.
Alla vi möter är övertygade om att sjukdomarna beror på Bolidens avfall. Gruvbolaget har förnekat kopplingen och uppgett att andra källor kan ligga bakom.
José visar foton som föreställer arbetet på Promel 1984. ”Vi anställda fick aldrig veta vad det var för material.”
Det översta jordlagret i Arica innehåller 19 mg arsenik per kilo. Det svenska riktvärdet för när mark kan vara förorenad och åtgärder krävs är 10 mg.
Alineyse Reyes är en av de tusentals personer som Chiles högsta domstol bedömer har skadats av giftet.
Inget varnar för att dödligt giftigt svenskt gruvavfall ligger på andra sidan betongmuren.
Listan på barnens sjukdomar är lång: allvarliga hjärtfel, andningssvårigheter, förstorad tjocktarm, återkommande urinvägsinfektioner, minnesproblem och medfödda missbildningar.
Inne i en fabrik som producerar till Shein och Temu har Xiao Wei just lyckats vagga sin dotter till sömns.
CCTV-kameror är en vanlig syn. Ute på gatorna i Shein Village syns anställningsannonser på rad som skriker efter arbetskraft.
Yang driver en textilfabrik sedan tio år vid en av tusentals underleverantörer i Shein Village. Det är lördagskväll.
Problemet med Shein, enligt många, är att företaget pressar priset och gör små beställningar.
Flakmoppar samsas om utrymmet på gatan där underleverantörer till Shein och Temu syr kläder.
Xie poserar i olika ställningar i en sidenrock med leoparder på medan kvinnorna runt honom syr koncentrerat.
Ljudet från symaskiner hörs nästan dygnet runt. Arbetsdagarna är långa och de flesta har bara ledigt 1–2 dagar i månaden.
På fabrikschef Liu Haitangs kontor simmar fiskar under tvskärmen som samlar övervakningskamerornas material.
Säckar med kläder och textilier ligger överallt i de små enkla fabrikerna i Panyu.