Årets Berättelse 2022

VINNARE:
Fotograf: Niclas Berglund
Reporter: Elin Jönsson
Redigerare: Linda Hörnqvist
Sveriges Television

Motivering:
Då och då får man ynnesten att ta del av en berättelse som ger en känslan av att vara på plats. Med stor lyhördhet berättar teamet om en mycket speciell tågresa. Vi får vi följa med ett evakueringståg från de östra krigshärjade delarna av Ukraina. Här arbetar en vardagshjälte, en konduktör som försöker hålla hoppet uppe på både sig själv och resenärerna. Vi får möta passagerarna på tåget och ta del av deras berättelser, oro och smärta. Det är gjort med lätt hand, nära och följsamt. En berättelse om det stora i det lilla. 

NOMINERADE:

Anette Nantell/Dagens Nyheter

När kriget kom till Migrationsverket” Den ryska invasionen av Ukraina inleds den 24 februari 2022 och plötsligt är drygt 14 miljoner ukrainska medborgare på flykt. 55 000 av dem söker asyl i Sverige. Inte sedan flyktingströmmarna 2015 har ansökningarna om uppehållstillstånd varit så många. I mars-maj är trycket högt på Migrationsverket och personalen vittnar om att de känner sig utmattade. Samtidigt försöker de ukrainare som kommer hitta sin plats i det svenska samhället.

1. I början av mars går Yana Shestakova, Angelika Kozlovskaya och deras barn Nikita, Alexandra, Akim och Matvey tillsammans med 53 andra ukrainska flyktingar av färjan i Nynäshamn. De har rest i fyra dygn från sin hemort i Sievierodonetsk i östra delen av Ukraina där deras hem är sönderbombat av ryssarna. Migrationsverkets handläggare Svetlana Redkina och gränspolis Andreas Seisertar kontrollerar deras pass.
2. Handläggarna Svetlana Redkina och Mimmal Djenah från Migrationsverket samarbetar med polisen för att de ukrainska flyktingarna ska få ett så smidigt mottagande i Sverige som möjligt. Utanför färjeterminalen i Nynäshamn väntar en buss som tar ukrainarna till deras transitboende i Stockholm.
3. Bussen anländer till transitboendet Centria i Hägersten. Men här finns just nu inga lediga sängplatser. Rysktalande handläggaren Svetlana Redkina förklarar för Ted Bohlin att Yana och Angelika är kusiner. Han behöver registrera alla flyktingar och förstå vilken relation de har för att kunna placera dem på samma boende.
4. I snålblåsten utanför Migrationsverket slingrar sig köerna långa under mars-maj. Antalet personer som ansökte om uppehållstillstånd hos Migrationsverket för asyl eller enligt EU:s massflyktsdirektiv ökade kraftigt i mars 2022 då antalet ansökningar var drygt 29 000. Ungefär 27 000 var ukrainska flyktingar.
5. Personalen på ”ansökan” på Migrationsverket i Sundbyberg har morgonmöte och går igenom detaljer och förändringar i hur de ska behandla de olika ärendena. Under Ukrainakrigets början ökade ansökningarna från 200 per vecka till 800 per dag. Fler vittnar om att anställda får magproblem, yrsel, sömnsvårigheter och näsblod av stressen. Situationen beskrivs av vissa som kaotisk och förvirrad, med bristande kommunikation och planering.
6. Yana och Angelika tar tunnelbanan till Migrationsverket i Sundbyberg för att registrera sig och söka uppehållstillstånd. Innan de flydde från kriget hade de aldrig hört talas om Sverige. De har inte ätit varm mat på flera dagar och längtar efter borstj en mustig ukrainsk rödbetssoppa.
7. Pappersformulären är många som måste fyllas i väntrummet på Migrationsverket. Yana och Angelika får sällskap av Kachmarskiy Rostyslav som kom med samma färja från Polen. Utanför står hjälparbetare och delar ut kaffe och smörgåsar till de som just anlänt.
8. Inte sedan de stora flyktingströmmarna 2015–2016 har ansökningarna om uppehållstillstånd varit på den höga nivån som under våren 2022. På en bänk på Migrationsverket i Sundbyberg förvaras alla pass som har ett pågående ärende eller som ska hämtas ut.
9. Tatiana Artiushchenko är utmattad och tårarna trillar i ett rum på Migrationsverket. Efter en fem dagars resa med buss och båt från deras hem i Vovchansk en stad nära ryska gränsen nordost om Charkiv brister det när handläggare Niklas Sandberg berättar att han inte kan garantera att hon och farmor Ludmila kommer att få bo på samma transitboende som deras familjemedlem Andrii Artiushchenko. Andrii kom till Sverige två månader före dem.
10. I början av året upplever många ukrainare att de får förvirrande besked. De får olika information om vilka regler som gäller och hur formulären ska fyllas i. Det leder till att de besöker Migrationsverket flera gånger för att få alla papper i ordning. Tolken Olga Yatsyshyn hjälper Yana att förstå hur hon ska fylla i barnen Nikitas och Alexandras dokument. Handläggaren Tala Khalaf försöker svara så gott det går.
11. Angelika Kozlovskayas 5-åriga son Matvey ska fotograferas för sitt uppehållstillståndskort, men är rädd för kameran. Handläggare Bita Farah Bakhsh försöker lirka, men Matvey övervinner sin rädsla först när den ukrainska tolken Olga Yatsyshyn kommer till hans undsättning. Hon har målat sina naglar i den ukrainska flaggans färger.
12. Handläggare Yasemin Camlibel förklarar för den sökande vilka regler som gäller för boenden. Om en person t ex väljer att bosätta sig i ett socialt utsatt område förlorar de sin dagersättning på 61 kronor per dag. Yasemin berättar att trycket varit så högt att hon många gånger känt sig utmattad, men att det nästan varit omöjligt att sjukskriva sig på grund av personalbrist. Under 2022 anställs ytterligare 150 personer för att klara det ökade trycket av ukrainska flyktingar.
13. Migrationsverket är nog den svenska myndighet med flest förkortningar, är det någon i personalen som säger. Kanske har vi också flest stämplar, säger en annan. Den ukrainska enheten flyttar vid midsommar 2022 från Sundbyberg till de nygamla lokalerna på Pyramidvägen i Solna där Migrationsverket verkade fram till 2018. Här ska man hädanefter enbart utreda de ukrainska ärendena.
14. Yana Shestakova, Angelika Kozlovskaya och deras barn väntar i nära två månader på sina uppehållstillståndskort och på beskedet om var de ska bli placerade i Sverige. I deras tillfälliga transitboende i Midsommarkransen finns inget kök och Yana längtar efter att laga egen mat. Under de långsamma dagarna försöker familjen underhålla sig så gott det går. De besöker Stockholms alla sevärdheter och barnen studerar on-line.
15. På transitboendet utanför Märsta sitter Ira, som inte vill säga sitt efternamn, i tvättstugan och väntar på att maskinen ska gå klart. Här får flyktingarna bo tills Migrationsverket bestämt var i Sverige de får plats. När de sedan anvisats en ort övergår ansvaret för boende och barnens skolgång till kommunen.
16. I de nygamla lokalerna i Solna sitter ukrainska Kateryna Reece Lagerkvist och snart 2-åriga Liam för att reda ut hur de ska göra. Kateryna kom till Sverige före kriget för drygt ett år sedan och är gift med en svensk man. Hon berörs därför inte av masskyddsdirektivet. Nu har hon fått avslag på att få stanna tre gånger och måste söka asyl. ”Jag kan så klart inte lämna min son, som har svenskt pass, här och åka till kriget i Ukraina”, säger hon förtvivlat.
17. Yana och hennes barn har blivit utplacerade av Migrationsverket någonstans i Sverige. De tror att de ska till Boden och har förberett sig genom att läsa på om orten. Men på bussen får de veta att de är på väg till en för sommaren nedlagd skidort – Högfjällshotellet i Hemavan. Väl på plats får de information från Migrationsverket att det kommer bli svårt att få jobb och det blir en utmaning att hitta skolplatser till barnen. Yana känner sig olycklig och funderar på att åka tillbaka till Ukraina.
18. Angelika Kozlovskaya har bestämt sig för att åka hem till Ukraina igen. Livet i Sverige ter sig svårt och sonen längtar så mycket efter sin pappa att han gråter sig till sömn varje kväll. Men då hon redan anvisats en kommun i norra Sverige står hon plötsligt utan boende i Stockholm. Hon bryter ihop inne på Migrationsverkets transitboende Centria i Hägersten. Personal och vänner försöker lugna henne. I sista stund ordnar det sig och Angelika får tre dagar till på sig att ordna med hemresan.
19. ”Huset på Pyramidvägen ska rivas. Det har de sagt i fyra år nu – sedan vi stängde verksamheten 2018. Polisen har använt detta som träningslokaler och när vi först kom hit vid midsommar lågt det fullt med tomhylsor överallt”, berättar en handläggare på Migrationsverket. Maxim, Anastasia och Tasia har funnit en lugn plats i väntrummet att fördriva tiden i. De koreograferar en vild uttrycksfull dans.
20. Hanna Giegold funderar på hur hon ska lösa en fråga gällande boende till en sökande. Handläggare Tommaso Braida är lite av en expert på boendefrågor och hjälper till med ärendet. ”Alla behöver jobba med alla frågor här. Det som är så bra med att vi alla sitter på samma ställe och att alla måste kunna hela processen är att vi blir multikompetenta. Vi får förståelse för de olika delarna i sökandeprocessen och arbetet blir mer tidseffektivt. Vi gör färre fel nu”, säger Tommaso Braida.
21. Det är fredag i slutet av november och en relativt lugn dag på Migrationsverket i Solna. Trycket på handläggarna har, sedan den första strida strömmen av ukrainska flyktingar i början av året, minskat avsevärt. Jotiar Maronsi har hittat en Kalmartrissa (yo-yo) och försöker sig på tricket ”hunden”, men det är svårare att få till den rätta snurren än han minns. Assistenten Hawre Ahmad betraktar konsterna från tjänsterum nummer 4.
22. I vuxenskolan i Storuman är det cirkelledare Ingalill Danielssons ambition att de ukrainska kvinnorna i klassrummet ska lära sig och framför allt våga prata svenska. Yana Shestakova försöker förstå skillnaden på svenskans alla sj-ljud.
23. I september, efter en lång och mödosam väg till ett hyfsat normal liv lång bort från kriget i Ukraina, har Yana Shestakova och hennes barn landat i en tvårumslägenhet i Storuman i Västerbotten. Nikita och Alexandra skrivs in på Luspengymnasiets samhällsprogram med sex elever i klassen. Akim börjar i andra klass och Yana försöker hitta ett arbete. Men familjen vill tids nog försöka flytta till en större ort i Sverige där det är lättare att få jobb och hitta bättre utbildningar till barnen.

Lotta Härdelin/Dagens Nyheter

Familjer splittras. På tågstationen Zaporizhzya ska det fullpackade evakueringståget snart rulla västerut. I fönstret trängs delar av en släkt för att vinka farväl till Serhi, han är Karolina och Ivans pappa, Oksanas make och Viktorias svåger. Karolina, 6 år har gråtit hela morgonen, lillebror Ivan som är bara ett år yngre, formar sina händer till ett hjärta, mamma Oksana och moster Viktoria med sin son blickar ut över den nästintill folktomma perrongen där Serhi ömsom gråter, ömsom går fram och lägger händerna mot tågfönstret. Eftersom inga män över 18 år tillåts lämna landet tvingas Serhi stanna kvar i byn strax utanför Zaporizhzya när resten av familjen flyr västerut mot Tyskland eller Polen. De vet inte när de kommer ses igen. Zaporizhzya, Ukraina,12 april 2022
Vägrade samarbeta – tvingades fly. Yevgenia tröstas av sin systerson. De har precis lyckats fly från byn Dovhe, ca 40 mil öster om Zaporizhzya. Hemma i byn uppmanades de samarbeta med den ryska ockupationsmakten. När de vägrade blev de tvungna att fly. ”Vi vill bara återvända hem, bo på vår egen mark och ha vår egen flagga.” säger Yevgenia. Hennes man är polis och är kvar i Dovhe. Hon är väldigt orolig för hur han har det. Flykten var dramatisk, de blev beskjutna och fråntagna mobiltelefoner. Nu har de nått Zaporizhzya och letar efter någonstans att bo en natt innan de försöker ta sig vidare västerut. Zaporizhzya, Ukraina,8 april 2022
Spår av ett förlorat slag. I utkanten av den lilla byn Andriivka, strax utanför Butja, syns spår av en hastig rysk reträtt. Tomma lådor som innehållit rysk ammunition ligger utspridda på en åker. Andriivka, Ukraina,6 april 2022
Barrikader och vårkänslor. Våren har kommit till Odessa och trots att vårluften är ljummen och att par syns pussas på parkbänkar är kriget inte långt borta. Sandsäckar skyddar operan i centrala Odessa och ett par gånger i veckan slår det ner granater i ytterområdena utanför staden där det finns bränsledepåer eller andra strategiska mål. Odessa, Ukraina, 28 mars 2022
Nyöppnad butik i nyligen befriad stad. När de ryska styrkorna tog över Cherson stängde mataffären igen. När Cherson befriats och ryssarna dragit sig tillbaka till andra sidan floden öppnade matbutiken igen. Nu försöker civilbefolkning såväl som militärer fylla på sina förråd. Frontlinjen är bara någon kilometer bort och kriget ständigt närvarande. Det går få dagar utan att någon faller offer för de granater som i strid ström slår ner i Cherson. Varukorgarna fylls med yougurt, bröd, chips och läsk. Butikens hyllor är välfyllda men många har en knapp budget att handla för. Cherson, Ukraina, 23 november 2022
Minerat barnrum Hemma hos Mila, 82, har barnbarnets rum förstörts av vad Mila tror var en mina. För någon timme sedan kontrollerades huset av minröjare och hon ska snart börja städa upp. Ryska trupper kom till Butja bara fyra dagar efter det att Rysslands fullskaliga invasion inleddes den 24 februari. Ukrainsk militär lyckades först mota tillbaka de ryska trupperna. När ryska invasionsstyrkan kom tillbaka några dagar senare lyckades den ta full kontroll över Butja. I slutet av mars drar sig de ryska trupperna tillbaka och vad som skett i Butja sprids över hela världen. Butja Ukraina, 5 april 2022
Från fabriksarbetare till skadad soldat. Mykola är 42 år och har en son. När kriget bröt ut i februari jobbade Mykola på en bilfabrik med att montera billyktor. När kriget bröt ut blev hans militära uppgift att samla in underrättelseinformation. Mykola skadades nära frontlinjen när han letade information om fiendens ammunition. Nu har han har opererats fyra gånger på ett militärsjukhus i utkanten av Zaporizhzya. När bilden ska tas ber han om att få ha på sig sin fleecejacka med den ukrainska flaggan synlig. Zaporizhzya, Ukraina,9 april 2022
Nyfödd och på flykt. Nyfödda Davis har hjärnhinneinflammation. Hans familj försökte fly från det ryskockuperade området Pology men blev fast mellan vägspärrar på vägen mot Zaporizhzya. Davis tillstånd försämrades. På barnsjukhuset i Zaporizhzya är hans tillstånd fortfarande kritiskt. Zaporizhzya, Ukraina,12 april 2022
Spår av en massaker. Bara några dagar har gått sedan de ryska styrkorna lämnade Kievs förorter och spåren efter soldaternas metoder blev kända över hela jorden: ett brutalt, urskillningslöst dödande av civila såväl som soldater. Våldet utreds nu som krigsbrott. De två kropparna som lämnats kvar sönderbrända på järnvägsrälsen är svåra att identifiera. Det vi med säkerhet vet är att de var människor, de var människor som troligtvis någongång var älskade, som någon gång hade ett sammanhang. Som idag kanske saknas av någon. Nu ligger den söta likstanken tung över rälsen. Detta är en vanlig gatuscen från centrala Butja, en knapp vecka efter ryskt tillbakadragande. Butja Ukraina,5 april 2022
Kroppar begravda under rasmassor. En knapp vecka efter det att de ryska trupperna övergivit den lilla staden Borodjanka, en timmes bilresa nordväst om Kiev, får omvärlden inblick i den ryska krigsföringen. Ryssarna besköt bostadskomplex nattetid då många människor var inne i sina lägenheter. En stor del av Borodjankas bebyggelse är sönderskjuten, längst med huvudgatan är alla hus förstörda. De större lägenhetskropparna besköts i mitten och lämnade kvar ett ramverk som sedan kollapsade. Många människor blev begravda levande i husmassorna. Brandkåren river det som återstår av huskropparna för att kunna inleda en sökning efter kroppar under rasmassorna. De anhöriga väntar på att få begrava sina familjemedlemmar. Borodjanka, Ukraina,15 april 2022
Karolina Bedran räds inte mörkret Åttaåriga Karolina Bedran värmer sina händer intill den gasuppvärmda ugnen i köket. Cherson är under konstant beskjutning av de ryska styrkorna som har intagit Dnjeprs östra flodbank, endast några kilometer från Karolinas bostadshus. Familjen saknar el och vatten och värmer upp hela lägenheten med ugnen. Köket är upplyst av två mobiltelefoner. När vi frågar hur det är att leva mitt i allt detta svarar Karolina stolt: ”Jag är inte rädd för mörkret.” Sedan Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 har, enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, nästan 7000 civilpersoner dött varav drygt 400 var barn. Cherson Ukraina, 22 november 2022
Vardag vid frontlinjen. Bakgrund: I början av 2022 inledde Ryssland ett storskaligt militärt anfall mot Ukraina i ett försök att hindra Ukrainas närmande till väst. Ett knappt år senare är striderna intensiva i den sydöstra och östra delen av landet. 1/3 av Ukrainas befolkning är på flykt från sina hem varav nästan åtta miljoner människor har flytt landet. Kriget slår hårt mot civilbefolkningen och en vardag i Ukraina i slutet av 2022 saknar i många fall el, vatten och värme. Bilden: Staden Cherson i sydöstra Ukraina är under ständig beskjutning av de ryska styrkorna. Mullret från inkommande artilleri ligger som en konstant ljudmatta som hörs över hela staden. Invånarna i Cherson saknar både vatten och el och köar vid en av de många mobila tankar som vattenverket placerat ut. De ryska trupperna förstörde stadens transformatorer innan de lämnade staden. En vardag vid frontlinjen består av att hämta vatten, köa för mat och ladda mobiltelefoner. Den mobila tankbilen är inte skonad från beskjutning, vindrutan är perforerad av kulhål. Cherson Ukraina, 22 november 2022
Massgravar grävs upp för att samla bevis. Staden Butja nordväst om huvudstaden Kiev erövrades av ryska trupper men återtogs av Ukraina i slutet av mars 2022. Enligt FN.s kommissionär för mänskliga rättigheter genomförde de ryska trupperna massmord och summariska avrättningar i Butja. I mitten av april gräver ukrainska frivilliga upp massgravar för att säkra bevis och dokumentera vad som skett. Kropparna ska identifieras och bli begravda av sina anhöriga. Butja, Ukraina,14 april 2022
Motoffensiv och ändrad maktbalans vid östra fronten. En övergiven rysk vägspärr i närheten av Gammalsvenskby. Nu vajar här den ukrainska flaggan. I september gör Ukraina en motoffensiv mot den östra fronten och återtar områden som tidigare varit ryskkontrollerade. Den lyckade ukrainska offensiven har av vissa bedömare kallats för en vändpunkt i kriget. Söder om Gammalsvenskby, Ukraina, 21 november 2022
Sagostund under utegångsförbud Det råder utegångsförbud i Cherson efter kl. 19.00 och kvällarna inne i den lilla lägenheten blir långa. 13-åriga Rusalina fördriver tiden med att läsa en bok för sina småsyskon i skenet av en telefon. De bor på första våningen i ett niovåningshus i en liten lägenhet i den västra delen av staden. Lägenhetens fönster är inplastade med svart plast som skyddar mot glassplitter om huset blir träffat. Mörkläggningen skyddar mot att de ryska styrkorna ser var det finns bostadshus. Cherson, Ukraina, 22 november 2022
På flykt i bilkonvoj. Ivan, 6 år är på flykt västerut från Meltiopol. Resan som i fredstid brukar ta två timmar har nu tagit över nitton timmar. Ivan, hans mamma och pappa samt två vänner har lyckats ta sig igenom fler än femton vägspärrar på vägen mot Zaporizhzya. Bilen är utmärkt med rivna lakan för att signalera att de inte är beväpnade. De har även satt upp en lapp med texten ”BARN” på ryska för att undvika att bli beskjutna. Zaporizhzya, Ukraina,11 april 2022
Olena och Ljubov gömde sig 35 dagar i en källare. I den ukrainska byn Andriivka, en dryg halvtimme från Butja vågar invånarna knappt röra sig ute. De berättar om kroppar som legat kvar i vägkanten fram till helt nyligen. Grannarna Olena Klymenko och Ljubov Petrytjenko gömde sig 35 dagar i en källare. Bristen på vatten och bröd var det svåraste, berättar de. De frågar oss om mat och mediciner och hoppas på att en hjälpsändning ska passera. Andriivka, Ukraina,6 april 2022
Dasha överlevde Mariupol. Dasha, 18 år, vilar ut efter att tillsammans med sin pojkvän ha lyckats ta sig ut ur hamnstaden Mariupol i en bilkonvoj. Hon berättar att det inte finns mycket kvar av staden. De 22 milen till Zaporizjzja tog paret sju timmar att köra. Dasha orkar inte prata så mycket mer om situationen i Mariupol. Hon är mest glad över att ha överlevt. Zaporizhzya, Ukraina, 8 april 2022