Nyhetsreportage inrikes

Vinnare: Magnus Hjalmarson Neideman (Svenska Dagbladet)

Motivering: Omdiskuterad och utredd. Rapport efter rapport berättar om Sveriges oförmåga att värna den äldsta delen av befolkningen. Men det är inte äldreomsorgens personal som ska lastas för bristerna. På vardagsrumsgolvet finns de hårt arbetande vardagshjältarna, som trots pressade arbetsscheman, låga löner och knappa resurser lyckas förmedla omsorg och omtanke om de äldre. Magnus Hjalmarson Neideman skildrar deras och vårdtagarnas gemensamma vardag med närhet och inlevelse.

Börje Åberg drar fram sitt dragspel och börjar spela. Han är kanske inte likla flink i fingrarna som förr men det svänger till ändå.
Promenad i vintervädret. Astrid Nilsson är en glad och mycket positiv gammal dam. Visserligen är det svårt att veta vad som är nu och vad som är då, eller om saker verkligen hänt eller var man egentligen är. Men Astrid glad ändå.
Hemma hos Börje Åberg har ett barnbarn satt upp lappar på skåpen så att man vet var allt är.
-Sixten vänta, säger hustrun Ingegerd plötsligt. Sixten Tunedal är några steg framför på väg för att äta lunch i centrum. Han vänder sig mot sin fru och hinner precis fånga henne i när hon faller ihop i hans famn. Hon tittar på honom och dör sedan. I hans armar. Det är två år sedan och Idag tänker han mycket på henne berättar han för Annelie.
En renbäddad säng ska ta 5 minuter. Det kan räcka om allt flyter som det ska. Men idag har Sixten Tunedal klippt sig i stortån så det är blod överallt.
Annelie räknar Ingegärd Segelöv mer som en vän till familjen. Annelie har jobbat med Ingegärd i många år. Här kan det hända att Annelie drar över några minuter men det tar hon igen på lunchen säger hon.
Idag känner sig Eivor Nilsson trött i kroppen säger hon. Det var dans igår tror hon. Och sent blev det. Men egentligen har hon bara varit själv hemma.
Telefonen är ett mycket viktigt arbetsredskap för hemtjänsten. I den finns minutschemat och varje delmoment ska loggas på en liten streckkod i hallen hos den boende. Anneli tar upp den stup i kvarten.
Annelie Gonnéus är en jäkel på att dammsuga. Hon är rätt snabb på det mest, man får snabba sig om man ska hänga på.
94-åriga Eivor Nilsson är övertygad om att Ernst Kirchsteiger ska komma och hämta henne för att gå och fika. Med nytvättat hår och nya kläder är hon redo.
En viktig arbetsuppgift är att ge medicin i rätt doser till de äldre. Astrid ska äta många olika sorter och det tar sin tid att svälja alla.
Under Corona-epidemins början riktades skarp kritik mot hemtjänsten. Brist på skyddsutrustning och dåligt utbildad personal angavs som orsaker. Stressen och minutschemat är enligt Annelie Gonnéus det värsta. Bädda rent sängen 5 minuter, toalettbesök 10 och duscha de äldre 20 minuter. Ändå försöker hon ibland sitta och lyssna på sina ”brukare”. En del av de gamla är ensamma och Annelie är ofta den enda sociala kontakten. Och nu under pandemin blev allt mer komplicerat. Masker, visir och handskar ska användas, bytas och spritas. Isolering av sjuka och plötsliga schemaändringar. Annelie Gonnéus har jobbat med äldre i 34 år. Astrid Nilsson är lite förvirrad, men mycket glad när Anneli kommer på besök. Idag ska Astrid till sjukhuset och då ska håret kammas och kläderna ska vara fina.

Nominerad: Paul Hansen (Dagens Nyheter)

Lättnad. Stefan Löfven är 64 år gammal och känner lättnad när han ska sluta som Socialdemokratisk partiledare och Statsminister i efter nästan tio år. Nu ska ett annat liv ta sin början, ett med något lägre slips-koefficient och mer tid för hustrun Ulla och den älskade stugan i Sörvåge utanför Örnsköldsvik.
Göteborg, kongressen. Stefan Löfven kliver ur det socialdemokratiska rampljuset för gott. Applåderna vill aldrig ta slut, en och annan kongressdeltagare får något blankt i ögonen. En epok är över.
Göteborg, kongress. På sluttampen av kongressen summerar den nya partisekreteraren Tobias Baudin kongressen. ”Ni har nu suttit här i 43 timmar och 53 minuter.” Det sista Vanja Andersson, Daniel Landin och de andra 348 kongressombuden gör är att ställa sig upp och sjunga ”Internationalen” för fulla halsar – och i lite olika tonarter.
Göteborg. ”Kom igen Hanna!” skriker en fotbollsförälder. På Heden mitt i Göteborg liras det ungdomsfotboll. Några tåfjuttar därifrån skapas historia. Stefan Löfven överlämnar ordförandeskapet till Magdalena Andersson och banar därför väg för den första kvinnliga statsministern i Sverige.
Malmö. På utsidan av den vita bussen är svenska flaggor och röda kors målade. Just denna buss kördes av Karl Emil Johansson och Tage E Nilsson. Totalt räddades omkring 15 500 människor från olika läger. Lukten av lädersäten, motorolja, metall. Det avlägsna tar fysisk form. Ulla och Stefan stannar till ett slag. Om några timmar inviger Stefan Löfven den stora konferensen om antisemitism i Malmö.
Glasgow. Vintermorgonens ljus orkar knappt in i den eldrivna Jaguarens mörktonade rutor. Blåljusblinkande poliskorteger kör kors och tvärs genom stadens gator. 21 000 delegater, 14 000 observatörer och 4 000 journalister är ackrediterade till COP-26, klimattoppmötet i Glasgow. Uppemot 120 ledare från hela världen; Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, Kanadas Justin Trudeau. USA:s president Joe Biden, Frankrikes Emmanuel Macron, Tysklands Angela Merkel, Indiens Narendra Modi. Och Stefan Löfven.
Slottet. Grundskola, ekonomiskt gymnasium, socialhögskolan i Umeå och svetsutbildning. Stefan Löfven har kommit långt. När han möter kronprinsessan Victoria och prins Daniel på slottet är det högt i tak. Som statsminister har han mött såväl kungligheter som presidenter. När president Trump kontaktade ”the very talented Swedish Prime minister” för att förhandla fram ett frigivande av en gripen amerikan förklarade Stefan Löfven tålmodigt hur det svenska rättsystemet fungerade. Stefan Löfven skrattar åt minnet. – Efter det samtalet var jag nog inte så talangfull längre.
Riksplan. En stram hedersvakt bildar en mänsklig allé när Ulla och Stefan Löfven går arm i arm från Sagerska de knappt tvåhundra meterna till Riksdagen. Det är sista gången som Stefan Löfven deltar i ett riksmöte. Det är en på flera sätt historisk dag. Det är hundra år sedan Sverige fick allmän och lika rösträtt. Senare på kvällen tänds ett ljusspel på riksdagens fasad.
Sagerska huset. Ulla rättar till sin makes slips innan det är dags att möta offentligheten. Stefan Löfven ser fram emot att kunna gå till affären, vart som helst, utan att ständigt ha ett antal beväpnade poliser i släptåg. Ett normalt liv, mer tid att tillbringa i stugan i Örnsköldsvik, mer tid att vara tillsammans med Ulla. Stefan Löfven är tydlig med vad hans hustru betyder för honom. ”Ulla är mitt livs stora kärlek. När vi träffades påbörjade vi ett samtal, som fortsätter ännu.”
Programledare, pressekreterare och patrullerande livvakter. Det är kanelbullens dag och i logen på TV4 är kanelkringlor framdukade. Det visar sig att redaktören Henrik Johnsson och Stefan Löfven har ett gemensamt intresse i Bruce Springsteen och snart jämför de konsert och låtupplevelser. Stefan landar i att låtfavoriten är ”Jungle land” och bästa konsertminnet är när han fick kliva backstage – och fick The Boss att hälsa till vännen och tillika Bruce-beundraren Margareta ”Maggan” Strand.
TV4-huset. Innan det sista stora framträdandet får nästipp och panna får ett par blänkdämpande pudervift. ”Inte mycket att jobba med” skojar Stefan Löfven.
Statsministerns sista tid. Arbetsrummet. Kontoret ligger i söderläge och solen slår med full kraft. Det är varmt, kavajen tas ur tjänst ett slag när Stefan Löfven lägger sista handen vid sitt tal. Snart ska han hålla sitt livs sista regeringsförklaring. En stressad pressekreterare, Mikael Lindström, suckar över en till brädden fylld kalender. – Det är mycket ”sista” nu. Stefan Löfven ska snart sluta som Socialdemokratisk partiledare och Statsminister i efter nästan tio år. Nu väntar ett nytt liv för honom – livet som före detta statsminister.

Nominerad: Veronika Ljung-Nielsen (Dagens Nyheter)

Hiba besöker skolgården och hyddan där hennes son Elias sköts ihjäl av två beväpnade och maskerade personer. Det här är första gången hon återvänder dit sen den natten han dog. Känslorna tar över och hon sätter sig på bänken för att gråta ut. Vem som sköt honom har hon inte fått svar på än idag och hon söker fortfarande efter svar.
Hiba och Halima ute på kvällspromenad. De går på samma gångväg som Elias gick mot den plats där han mördades i mars 2020.
Hemma i familjens lägenhet är persiennerna alltid neddragna så inte grannarna kan se in.
Elias hade bra betyg i skolan och drömde om att bli advokat. Innan han dog lämnade han in en skoluppsats som handlade om livet i Biskopsgården och vad hans mamma betyder för honom. Uppsatsen som fick högsta betyg fick Hiba tillbaka efter Elias död.
Hibas äldsta dotter Halima stöttar sin mamma och bär ett tungt ansvar med att utbilda sig samtidigt som hon hjälper till med sina småsyskon. Men Halima saknar sin bror Elias varje dag och hon försöker besöka kyrkogården i Kviberg så ofta hon kan. Där på kyrkogården med några meters mellanrum ligger Elias och pappan begravna.
Hiba bläddrar i familjealbumet som visar hennes stora släkt och familj från Somalia. Utöver sonen Elias har hon fem barn till som hon ensam tar hand om då hennes man gick bort i covid-19 kort efter att Elias sköts ihjäl.
Hiba och hennes barn bor i Göteborgsförorten Biskopsgården som länge präglats av den blodigaste gängkonflikten i svensk historia. Efter Elias död märkte polisen av en upptrappning av skjutningarna mellan det ”södra” och ”norra” gänget då de två tidigare misstänkta i mordet tillhörde en av konstellationerna.
Hiba Ismail förlorade sin son Elias Sheikh i mars 2020 när han sköts till döds i Biskopsgården. Elias var 16 år när han mördades och var enligt polis, skola, familj och tingsrätt inte kriminell. En rättegång hölls efter hans död där två tonåringar åtalades, men ingen har dömts för mordet. Hiba lever kvar i sin sorg och saknad.