Nyhetsreportage utrikes 2023

VINNARE: Paul Hansen/Dagens Nyheter

Motivering:
Fotografen tar sig in i krigets mörkaste, mest skrämmande situationer. I skyttegravar, på sjukhus och i sönderbombade hem utspelas mänsklighetens skoningslösa grymhet precis framför fotografens ögon. Denna bildjournalist viker aldrig från det svåra, och lyckas samtidigt hålla hela sitt känsloregister öppet, då bilderna inte enbart visar grymhet utan också skildrar längtan, sorg, ömhet och kärlek.

Det ryska anfallet mot Ukraina fortsätter. Människor dödas varje dag. Läget kring staden Bakhmut är särskilt besvärligt. Ukrainska arméns artilleri gör sitt yttersta för att hålla ryssarna stången. Kriget i Ukraina kretsar mycket kring indirekt eld. Kanonerna kallas för ”Krigets Gudar” och de eldleds ofta via spaningsdrönare som skickar koordinater till artilleristerna. När skotten gått iväg är det bråttom. Ryssarnas anti-artilleri radar och drönare är högaktivt och moteld kan komma vilken minut som helst.
Sextionioåriga Natalja Bilousova evakueras från staden Kherson med tåg av Röda Kors-personal. Hon skadades i ena benet när hon stod hemma och tvättade och en rysk granat briserade. Hon tas till det lokala sjukhuset i staden Vinnytsia där hon får bättre vård och är säkrare. De ryska trupperna beskjuter Kherson dagligen och civila skadas och dödas varje dag.
Tetiana Shapir gör husesyn efter det ryska sabotaget av Nova Kachovka-dammen som orsakade en katastrofal flodvåg. När det var som värst stod vattennivån strax under takhöjd och huset är i stort sett helt förstört. Hon är förtvivlad, de ukrainska myndigheterna har ingen möjlighet att finansiera ett nytt hus och familjen är ruinerad.
Lycka är när mormor Tatjana tar hem en ballong från arbetet. Bucha, och speciellt Jablunska gatan, drabbades mycket hårt av de ryska truppernas anfall och ockupation. Flera hundra civila invånare dödades. När femåriga Dana fyller lägenheten i Kiev med skratt känns fronten i ett slag mycket avlägsen.
Ivan Shulha dödades för en vecka sedan vid fronten. Nu är han hemma i Kiev igen och läggs till sista vilan av hustrun Anastasia och hans nioåriga son Nazar. Anastasia har lagt ett kärleksbrev i sin avlidna makes hand och hon kramar den när vänner, soldatkollegor och familj defilerar vid hans kista som står mitt på Självständighetstorget i Kiev.
Den forna elitsoldaten Serhij går fram och tillbaka, fram och tillbaka. I korridoren på rehabiliteringsavdelningen blir det mängdträning i att På sjukhuset för krigsskadade i västra Ukraina vårdas människor utan några ben eller armar, eller utan delar av ben, armar, händer, ansikten eller ögon. Alla har de fått sina kroppar förstörda ute på slagfältet, och nu håller de på att lära sig att fungera någorlunda igen, med hjälp av olika proteser.
Striderna vid fronten kring byn Kreminna intensifieras. ”Vinster eller förluster är för generaler. För soldaten gäller det livet.” Den ukrainska officerens ord möter handfast verkligheten när allt fler skadade börjar anlända till förbandsplatsen. Den skadade mannen går med mödosamma steg från bilen som evakuerat honom från fronten. Sjukvårdsgruppens chef Roman håller droppet högt när soldaten leds till ambulansen för vidare transport till sjukhuset. Ett befäl kontaktar Roman för att se hur det gick för soldaten. Roman är lättad. “Det var inte hans tur att dö i dag.”
Den slitna granatkastaren är flitigt använd. Rekordet under en dags eldgivning är 180 granater. Slava hämtar med jämna mellanrum nya projektiler medan befälet Robin koordinerar. Mynningsflamman får dagsljuset att blekna för en tusendels sekund och tryckvågen gör att allt löst studsar till.
Döden i skyn. Det finns ögon överallt. Drönarnas högupplösta kameror på ibland flera hundra meters höjd är ett fruktat vapen. Drönarna är inte bara en spaningsresurs, de kan även släppa egna sprängladdningar. Artilleristerna håller utkik efter ryska drönare medan de förbereder sin egen kanon för avfyrning.
Alla soldater röker, även de som vanligtvis inte röker. För Svjatoslav Tjernetskyj och de andra skadade soldaterna är det mest besökta rummet den lilla tvättstugan som även fungerar som rökruta. Det är tusentals soldater som har mist armar och ben i kriget. På sjukhusets avdelning för amputerade finns 40 bäddar, och när någon skrivs ut anländer omedelbart en ny.
Byn går man ur huse för att hedra Oleksandr Sjysjkin när begravningskortegen anländer till hembyn Boryslav. Kyrkogården i byn har en särskild avdelning för de stupade i kriget. I täten kör en polisbil med blinkande ljus, sedan en svart van prydd med texten ”Hjältar Dör Aldrig” på ukrainska, därefter en rad civila bilar samt en buss, alla med sina varningsblinkrar påslagna och många prydda med den ukrainska flaggan. En son har kommit hem.
Oleksandr Sjysjkins mamma Lida tröstas vid kistan av släkt och vänner. Den lilla kyrkan i byn Boryslav är till brädden full med människor som slutit upp för att hedra hennes son. Den 26 januari befann han sig Oleksandr på Kreminnafronten. Den ryska beskjutningen var oerhörd. Oleksandr ringde till sin mamma, Lida. ”Mamma, ”det verkar som om jag inte kommer att överleva detta.” En timme senare var han död.

NOMINERADE:

Paul Hansen/Dagens Nyheter

Anders Hansson/Dagens Nyheter

Det är fyra dagar sedan Hamas attackerade södra delan av Israel, dödade fler än 1200 personer och kidnappade 240 som de med våld förde med sig in i Gaza. Två unga kvinnor tar skydd när Hamas skjuter raketer in mot Israel. En av dem faller i hulkande gråt. Det israeliska luftvärnet skjuter ner flera av raketerna med öronbedövande dån ovanför våra huvuden.
Kibbutzen Beeri, nära Gaza. Kropparna är borta, men de blodiga fotspåren finns kvar. Förödelsen i Be’eri kibbutzen är svår att ta in. Bevisen och vittnesmålen från det dödligaste attentatet mot judar sedan Förintelsen är överväldigande. Ögonblick av brutalitet har fryst scenen till ett grymt stilleben. Barnrummet med våningssäng och leksaker som är täckt av blod.
Kibbutzen Gan Handarom, nära Gaza. Dasi Halevi är otröstlig. Hennes son Aviad begravs idag. Sida vid sida med sin barndomsvän Zur Saidi. De var oskiljaktiga sedan första klass. Vart den ene gick, gick även den andre. De var på dansfestivalen när Hamas sköt dem båda. Aviad lyckades ringa hem, berätta vad som hänt och var han var. Han vädjade om hjälp men de förblödde båda innan hjälpen kom. De blev tjugosex år gamla.
På motorvägen utanför Ashkelon, en mil från Gaza, ligger en död kropp. Lemmarna som sticker ut från ett vitt lakan någon har försökt täcka liket med är uppsvällda och omsvärmade av flugor. ”Din jävel”, säger en man innan han tar en mobilbild av den döda kroppen som tillhör en av Hamas utsända terrorister. Mannen kom upp från en tunnel på söndagen och hann avlossa sitt vapen innan israeliska soldater sköt ihjäl honom.
Svägerskorna Miriam Sapir och Suzanne Sapir har tillsammans med något tusental människor, samlats utanför det israeliska parlamentet Knesset. När namnen på de döda listas på en projektionsduk stannar tiden till. Uppåt 1200 israeler mördades.
Palestinska grupperingar utlyste ”En dag av vrede” och det blev sammandrabbningar i bland annat Bethlehem. En grupp unga män posterade sig i mitten av vägen, satte eld på bildäck och började kasta sten mot en militärpostering något hundratal meter bort. Innan dagen var över hade tre av dem skjutits ner och en dödats. Spänningarna på Västbanken ökar varje dag.
Ramallah. Han blev den sista som sköts denna dag. Han träffades i benet och kryper mot hjälpen. En sjukvårdare rusar fram för att få honom ur skottlinjen och in i ambulansen. När han lyfts in skriker han: ”Jag kom hit för att dö!” Vid rondellen intill vägen som leder upp mot en israelisk bosättning kastar en grupp unga män sten mot den israeliska militären som vaktar det ockuperade bostadsområdet. Ingen av stenarna träffar. Innan dagen är över har tolv stycken skjutits. Våldspiralen fortsätter varje dag att vridas upp.
I staden Jenin i norra Västbanken är motståndet mot den israeliska ockupationen tungt beväpnat. Här gör IDF, den israeliska armé ofta räder för att gripa vad de menar är misstänkta terrorister men som palestinierna kallar för motståndsmän. Räderna har ofta dödlig utgång, denna dag sörjer staden fjorton män som dödats dagen innan. Gatan utanför moskén i centrala Jenin har rivits upp av bepansrade israeliska bulldozrar.
Döden i Bethlehem. Ahmed Saduq blev 17 år gammal. När uppstod en massa oväsen ute på gatan och började läcka in tårgas i lägenheten gick han ut på familjens balkong för att se vad som pågick. Det var det sista han gjorde. En israelisk polis sköt honom i huvudet och han dog nästan omedelbart. Han blev en av hundratals Palestinier som dödats på Västbanken i år. Ett av de dödligaste åren på decennier. Han begravs av vänner och familj på ”Martyrernas begravningsplats” i Bethlehem.
En israelisk polis sköt Ahmed Saduq i huvudet och han dog nästan omedelbart. Lillebror Mohammed Sadiq försökte dra in sin storebror i lägenheten när han blivit skjuten. Pappa Musser rusade till och försökte ge honom hjärt-lung-räddning. De lyfte ner honom till bilen och körde i ilfart till sjukhuset, men det var försent. Skottet tog i huvudet, gick igenom glasdörren till balkongen och fastnade i husets fasad som fortfarande är blodfläckad.
Dagarna innan markinvasionen av Gaza. Några kilometer från gränsen. Det mullrar av stridsvagnar och bepansrade fordon. Dagen innan har Yoav Gallant, den israeliska försvarsministern varit på besök hos trupperna och försökt höja moral och stridsvilja. Men ingen soldat värd sitt salt tvivlar på vad en markinvasion innebär i våld och risker. Fler kommer att dö. Många fler.
Dagen efter en israelisk räd i staden Jenin är det oftast begravningar. Så även denna dag. I staden Jenin är motståndet, eller det som israeliska regeringstalesmän kallar terror, starkt. Hit kommer ofta tungt beväpnade israeliska poliser och trupper. Efter det att kriget bröt ut efter Hamas attack har räderna intensifierats. För första gången på många år har Israelisk militär även använt stridsflyg.
Beskrivning: Den 6 februari drabbades gränsområdet mellan Turkiet och Syrien av två kraftiga jordbävningar. Över 50 000 människor dog begravda under rasmassorna som blivit kvar efter deras hus. Epicentrum var i städerna Karamanmaras och Nurdagi som båda drabbades extremt hårt. Byggfusk bidrog starkt till att så många hus rasade. 230208, Karamanmaras, Turkiet. Staden Karamanmaras var epicentrum för de kraftiga jordbävningarna den 6 februari. Urkesh Dashal och sonen Ali sörjer tillsammans och var och en för sig. – Min fru, mina barn, kvider Urkesh Dashal när ännu en död kropp grävs fram.
230207, Adana, Turkiet. Frivilliga hjälper till att leta efter överlevande under rasmassorna efter ett 16-våningshus som rasade under jordbävningen den 6 februari.
230208, Nurdagi. Begravningsplatsen i Nurdagi fylls på med många nya gravar. En kvinna sörjer fyra familjemedlemmar, varav två barn, men totalt har elva hittills bekräftats döda.
230208, Karamanmaras, Turkiet. Staden Karamanmaras var epicentrum för de kraftiga jordbävningarna i måndags. Kropp efter kropp grävdes fram ur ruinerna under onsdagen, men letandet kommer att pågå länge ännu.
230208, Karamanmaras, Turkiet. Staden Karamanmaras var epicentrum för de kraftiga jordbävningarna i måndags. Kropp efter kropp grävdes fram ur ruinerna under onsdagen, men letandet kommer att pågå länge ännu.
230208, Karamanmaras, Turkiet. Staden Karamanmaras var epicentrum för de kraftiga jordbävningarna i måndags. Elif förlorade sin son och Amra sin bror när familjens hus rasade ihop.
230208, Karamanmaras. Kropp efter kropp grävs fram ur ruinerna och läggs på lastbilsflak för transport till begravningsplatsen.
230208, Karamanmaras, Turkiet. Staden Karamanmaras var epicentrum för de kraftiga jordbävningarna i måndags. Den enda hjälp som nådde staden under onsdagen var frivilliga med grävmaskiner som försökte gräva fram de döda.
230210, Nurdagi, Turkiet. Sevim håller dottern Gülin tätt mot sitt hjärta. Familjen Koyuncu har decimerats efter jordbävningen. I dag begravs fyra familjemedlemmar, varav två barn, men totalt har elva hittills bekräftats döda.
230209, Nurdagi, Turkiet. Någon har hört ett ljud inifrån det raserade huset. Allt tystnar och en sensor skickas ner för att lokalisera ljudet. Efter en stund konstateras att inga ljud hörs och arbetet fortsätter.
230209, Nurdagi, Turkiet. Tillresta släktingar väntar intill ruinerna medan räddningsarbetet pågår.