Sportreportage 2024

VINNARE: Jack Mikrut/Dagens Industri

Motivering:
För denna mästarinna genomsyras hela livet av träning. Familj, vänner, ja, en hel by, sluter upp kring den urkraft som endast kan födas genom glädje och lust att få träna och bli stark. Ett väl genomarbetat bildreportage som inspirerar till att finna styrka i det nära. 

Ann-Sofi ”Fia” Reisek är flerfaldig världsmästarinna i armbrytning, en sport som alla, ung som gammal, i Ensamheten utövar.
Fia och hennes pappa har hjälpts åt att bygga en enkel anläggning för så kallad ”Ryssträning”, som Fias pappa har anammat sedan han besökt S:t Petersburgs armbrytningsklubbar i Ryssland på 70-talet.
Hemma vid köksbordet blir det lite armbrytning på skoj efter eftermiddagsfikat. Killarna kan inte låta bli att bryta lite arm.
Fia välter istället för att rulla eller dra det tunga traktordäcket uppför vägen utanför familjens gård. Välta är ett bättre sätt att träna för armbrytning.
Precis som i brottning och boxning finns olika viktklasser i armbrytning. Fia måste kolla att hon håller en exakt vikt inför stora mästerskap som VM, som i år gick i Moldavien.
Frukost hos Fias mamma och pappa i Ensamheten. Fias båda söner Tore och Vidar tar en match vid frukostbordet med macka i handen.
Ibland träffas alla som vill bryta arm på gårdsplanen för att turas om att gå matcher mot varandra. Det är både ett sätt att umgås och en del i träningen.
Det finns flera olika sorters grepp i armbrytning och händerna och fingrarna kritas för att inte glida ifrån varandra under en match.
Explosiviteten samt vinkeln i draget direkt i början på matchen har gett Fia många sköna segrar. Rörelsen är starkt neråt mot och förbi bordskanten då hela kroppen följer med.
I Storuman har Fia och hennes släktingar från Ensamheten startat armbrytningsgymnasiet. Både killar och tjejer har sökt sig hit från andra delar av landet för att gå armbrytningsutbildningen.
Styrkan är förstås viktig i armbrytningssporten. Men de olika taktik- och teknikvarianterna är ännu viktigare, berättar Fia.
Fia och familjen kopplar av med lite teve och kollar inte bara på film och serier utan förstås även lite på stora armbrytningsmästerskap.

NOMINERADE:

Stefan Jerrevång/Frilans

Björn Larsson Rosvall/Frilans

18-åriga Philip ska snart gå sin första match i Bare knuckle. Innan uppvärmningen får han handlederna lindade. Bare knuckle är boxning utan handskar.
Publiken får reda på adressen för kvällens gala någon timma i förväg. Det är ett stort hemlighetsmakeri för att inte polisen ska
få reda på platsen.
Skådespelaren Ola Rapace är kvällens konferencier. Det är inte lagligt att arrangera galor med Bare knuckle i Sverige. Men
arrangörerna hoppas att sporten, precis som t.ex. MMA, ska bli tillåten.
Det är snart dags att göra entré och debut i ringen. Philip är nervös och värmer upp in i det sista.
Matcherna är korta, intensiva och brutala. Arrangörerna hävdar att det är färre allvarliga skador i Bare knuckle än i vanlig boxning.
Philip, som bara tränat boxning i ett år, kämpar tappert mot den betydligt mer rutinerade motståndaren. Första ronden är jämn.
Båda boxarna blöder ordentligt.
I andra ronden går det sämre för Philip. Motståndaren får in flera hårda slag, och i slutet av ronden bryter domaren matchen. Philip
tas omhand av sina sekonder.
I ljuset från mobiltelefoner syr matchläkaren ihop skadorna i Philips ansikte.
Knogarna är bara under matcherna, men handlederna lindas för att undvika skador.
Efter bara ett års träning genomförde Philip debutmatchen i Bare knuckle. Han fick stryk mot en mer erfaren boxare, men han imponerade
på alla med det mod och den vilja han gick matchen.
Det är ett projekt för Nicolina att ta sig till träningslokalen. Ofta får hon skjuts av pappa Martin men ibland är det buss och spårvagn
som gäller. Dottern Selma följer med i barnvagnen.
Nicolina jobbar stenhårt för att komma tillbaka efter förlossningen i januari. Här tränar hon med Mikaela Barrera Birath, förbundstränare i parajudo och Nicolinas ledsagare.
En av de stora blöjtillverkarna har sponsrat ett specialdesignat rum i OS-byn där Nicolina får en stund tillsammans med sin dotter Selma mellan träningar och tävlingar.
Det är inte bara en fysisk utan också en mental kamp att komma i form efter att blivit mamma.
Nicolina och Selma i gymmet. Några av de andra tjejerna fipplar med den gamla cd-spelaren för att få i gång musiken.
Vardagssyssla på badrummet. Nicolina plockar ut sin skalprotes som används av kosmetiska skäl.
Maken Ben och Nicolina på barnvagnspromenad i närheten av mormor och morfars hus där Nicolina är uppvuxen.
Nicolina och hennes ledsagare, tränare och vän Mikaela har kommit ännu närmare varandra under förberedelserna inför tävlingarna
i Paris. Nicolinas dotter Selma är med i träningslokalen.
Nicolina besegrar turkiskan Merve Uslu Hajabipour i bronsmatchen. Nicolina vågar först inte riktigt tro att det är sant. Sedan kommer glädjen. Och lättnaden. Tårarna.
Drömmen blev sann och bronset är bärgat. Maken Ben och pappa Martin lyfter upp och kramar om Nicolina efter segern i Paralympics-arenan i centrala Paris.
Bronsmedaljen med punktskrift. Nicolina, svensk judoka, har fått ett wildcard till Paralympics-OS i Paris.
När Nicolina kom tillbaka till Sverige förlorade hon rätten till ledsagare och det är ytterst osäkert om hon kan fortsätta med judon.